Conjugation of iordningställa
to prepare, to set up (put in a suitable state or condition (for a particular purpose)) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | iordningställa |
Presens
| jag | iordningställer |
| du | iordningställer |
| han / hon / den / det | iordningställer |
| vi | iordningställer |
| ni | iordningställer |
| de | iordningställer |
Preteritum
| jag | iordningställde |
| du | iordningställde |
| han / hon / den / det | iordningställde |
| vi | iordningställde |
| ni | iordningställde |
| de | iordningställde |
Supinum
| jag | iordningställt |
| du | iordningställt |
| han / hon / den / det | iordningställt |
| vi | iordningställt |
| ni | iordningställt |
| de | iordningställt |
Imperativ
| — | iordningställ |
Passiv
Infinitiv
| — | iordningställas |
Presens
| jag | iordningställs |
| du | iordningställs |
| han / hon / den / det | iordningställs |
| vi | iordningställs |
| ni | iordningställs |
| de | iordningställs |
Preteritum
| jag | iordningställdes |
| du | iordningställdes |
| han / hon / den / det | iordningställdes |
| vi | iordningställdes |
| ni | iordningställdes |
| de | iordningställdes |
Supinum
| jag | iordningställts |
| du | iordningställts |
| han / hon / den / det | iordningställts |
| vi | iordningställts |
| ni | iordningställts |
| de | iordningställts |