Conjugation of instruera
to instruct, to teach Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | instruera |
Presens
| jag | instruerar |
| du | instruerar |
| han / hon / den / det | instruerar |
| vi | instruerar |
| ni | instruerar |
| de | instruerar |
Preteritum
| jag | instruerade |
| du | instruerade |
| han / hon / den / det | instruerade |
| vi | instruerade |
| ni | instruerade |
| de | instruerade |
Supinum
| jag | instruerat |
| du | instruerat |
| han / hon / den / det | instruerat |
| vi | instruerat |
| ni | instruerat |
| de | instruerat |
Imperativ
| — | instruera |
Passiv
Infinitiv
| — | instrueras |
Presens
| jag | instrueras |
| du | instrueras |
| han / hon / den / det | instrueras |
| vi | instrueras |
| ni | instrueras |
| de | instrueras |
Preteritum
| jag | instruerades |
| du | instruerades |
| han / hon / den / det | instruerades |
| vi | instruerades |
| ni | instruerades |
| de | instruerades |
Supinum
| jag | instruerats |
| du | instruerats |
| han / hon / den / det | instruerats |
| vi | instruerats |
| ni | instruerats |
| de | instruerats |