Conjugation of instifta
institute, initiate Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | instifta |
Presens
| jag | instiftar |
| du | instiftar |
| han / hon / den / det | instiftar |
| vi | instiftar |
| ni | instiftar |
| de | instiftar |
Preteritum
| jag | instiftade |
| du | instiftade |
| han / hon / den / det | instiftade |
| vi | instiftade |
| ni | instiftade |
| de | instiftade |
Supinum
| jag | instiftat |
| du | instiftat |
| han / hon / den / det | instiftat |
| vi | instiftat |
| ni | instiftat |
| de | instiftat |
Imperativ
| — | instifta |
Passiv
Infinitiv
| — | instiftas |
Presens
| jag | instiftas |
| du | instiftas |
| han / hon / den / det | instiftas |
| vi | instiftas |
| ni | instiftas |
| de | instiftas |
Preteritum
| jag | instiftades |
| du | instiftades |
| han / hon / den / det | instiftades |
| vi | instiftades |
| ni | instiftades |
| de | instiftades |
Supinum
| jag | instiftats |
| du | instiftats |
| han / hon / den / det | instiftats |
| vi | instiftats |
| ni | instiftats |
| de | instiftats |