Conjugation of inspirera
to inspire Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | inspirera |
Presens
| jag | inspirerar |
| du | inspirerar |
| han / hon / den / det | inspirerar |
| vi | inspirerar |
| ni | inspirerar |
| de | inspirerar |
Preteritum
| jag | inspirerade |
| du | inspirerade |
| han / hon / den / det | inspirerade |
| vi | inspirerade |
| ni | inspirerade |
| de | inspirerade |
Supinum
| jag | inspirerat |
| du | inspirerat |
| han / hon / den / det | inspirerat |
| vi | inspirerat |
| ni | inspirerat |
| de | inspirerat |
Imperativ
| — | inspirera |
Passiv
Infinitiv
| — | inspireras |
Presens
| jag | inspireras |
| du | inspireras |
| han / hon / den / det | inspireras |
| vi | inspireras |
| ni | inspireras |
| de | inspireras |
Preteritum
| jag | inspirerades |
| du | inspirerades |
| han / hon / den / det | inspirerades |
| vi | inspirerades |
| ni | inspirerades |
| de | inspirerades |
Supinum
| jag | inspirerats |
| du | inspirerats |
| han / hon / den / det | inspirerats |
| vi | inspirerats |
| ni | inspirerats |
| de | inspirerats |