Conjugation of inkräkta
encroach; to intrude unlawfully Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | inkräkta |
Presens
| jag | inkräktar |
| du | inkräktar |
| han / hon / den / det | inkräktar |
| vi | inkräktar |
| ni | inkräktar |
| de | inkräktar |
Preteritum
| jag | inkräktade |
| du | inkräktade |
| han / hon / den / det | inkräktade |
| vi | inkräktade |
| ni | inkräktade |
| de | inkräktade |
Supinum
| jag | inkräktat |
| du | inkräktat |
| han / hon / den / det | inkräktat |
| vi | inkräktat |
| ni | inkräktat |
| de | inkräktat |
Imperativ
| — | inkräkta |
Passiv
Infinitiv
| — | inkräktas |
Presens
| jag | inkräktas |
| du | inkräktas |
| han / hon / den / det | inkräktas |
| vi | inkräktas |
| ni | inkräktas |
| de | inkräktas |
Preteritum
| jag | inkräktades |
| du | inkräktades |
| han / hon / den / det | inkräktades |
| vi | inkräktades |
| ni | inkräktades |
| de | inkräktades |
Supinum
| jag | inkräktats |
| du | inkräktats |
| han / hon / den / det | inkräktats |
| vi | inkräktats |
| ni | inkräktats |
| de | inkräktats |