Conjugation of inkarnera
incarnate, embody Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | inkarnera |
Presens
| jag | inkarnerar |
| du | inkarnerar |
| han / hon / den / det | inkarnerar |
| vi | inkarnerar |
| ni | inkarnerar |
| de | inkarnerar |
Preteritum
| jag | inkarnerade |
| du | inkarnerade |
| han / hon / den / det | inkarnerade |
| vi | inkarnerade |
| ni | inkarnerade |
| de | inkarnerade |
Supinum
| jag | inkarnerat |
| du | inkarnerat |
| han / hon / den / det | inkarnerat |
| vi | inkarnerat |
| ni | inkarnerat |
| de | inkarnerat |
Imperativ
| — | inkarnera |
Passiv
Infinitiv
| — | inkarneras |
Presens
| jag | inkarneras |
| du | inkarneras |
| han / hon / den / det | inkarneras |
| vi | inkarneras |
| ni | inkarneras |
| de | inkarneras |
Preteritum
| jag | inkarnerades |
| du | inkarnerades |
| han / hon / den / det | inkarnerades |
| vi | inkarnerades |
| ni | inkarnerades |
| de | inkarnerades |
Supinum
| jag | inkarnerats |
| du | inkarnerats |
| han / hon / den / det | inkarnerats |
| vi | inkarnerats |
| ni | inkarnerats |
| de | inkarnerats |