Conjugation of inge
to inspire a certain feeling, thought or similar Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | inge |
Presens
| jag | inger |
| du | inger |
| han / hon / den / det | inger |
| vi | inger |
| ni | inger |
| de | inger |
Preteritum
| jag | ingav |
| du | ingav |
| han / hon / den / det | ingav |
| vi | ingav |
| ni | ingav |
| de | ingav |
Supinum
| jag | ingett |
| du | ingett |
| han / hon / den / det | ingett |
| vi | ingett |
| ni | ingett |
| de | ingett |
Imperativ
| — | inge |
Passiv
Infinitiv
| — | inges |
Presens
| jag | inges |
| du | inges |
| han / hon / den / det | inges |
| vi | inges |
| ni | inges |
| de | inges |
Preteritum
| jag | ingavs |
| du | ingavs |
| han / hon / den / det | ingavs |
| vi | ingavs |
| ni | ingavs |
| de | ingavs |
Supinum
| jag | ingetts |
| du | ingetts |
| han / hon / den / det | ingetts |
| vi | ingetts |
| ni | ingetts |
| de | ingetts |