Conjugation of införliva
to take over and incorporate (something in something else) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | införliva |
Presens
| jag | införlivar |
| du | införlivar |
| han / hon / den / det | införlivar |
| vi | införlivar |
| ni | införlivar |
| de | införlivar |
Preteritum
| jag | införlivade |
| du | införlivade |
| han / hon / den / det | införlivade |
| vi | införlivade |
| ni | införlivade |
| de | införlivade |
Supinum
| jag | införlivat |
| du | införlivat |
| han / hon / den / det | införlivat |
| vi | införlivat |
| ni | införlivat |
| de | införlivat |
Imperativ
| — | införliva |
Passiv
Infinitiv
| — | införlivas |
Presens
| jag | införlivas |
| du | införlivas |
| han / hon / den / det | införlivas |
| vi | införlivas |
| ni | införlivas |
| de | införlivas |
Preteritum
| jag | införlivades |
| du | införlivades |
| han / hon / den / det | införlivades |
| vi | införlivades |
| ni | införlivades |
| de | införlivades |
Supinum
| jag | införlivats |
| du | införlivats |
| han / hon / den / det | införlivats |
| vi | införlivats |
| ni | införlivats |
| de | införlivats |