Conjugation of improvisera
to improvise Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | improvisera |
Presens
| jag | improviserar |
| du | improviserar |
| han / hon / den / det | improviserar |
| vi | improviserar |
| ni | improviserar |
| de | improviserar |
Preteritum
| jag | improviserade |
| du | improviserade |
| han / hon / den / det | improviserade |
| vi | improviserade |
| ni | improviserade |
| de | improviserade |
Supinum
| jag | improviserat |
| du | improviserat |
| han / hon / den / det | improviserat |
| vi | improviserat |
| ni | improviserat |
| de | improviserat |
Imperativ
| — | improvisera |
Passiv
Infinitiv
| — | improviseras |
Presens
| jag | improviseras |
| du | improviseras |
| han / hon / den / det | improviseras |
| vi | improviseras |
| ni | improviseras |
| de | improviseras |
Preteritum
| jag | improviserades |
| du | improviserades |
| han / hon / den / det | improviserades |
| vi | improviserades |
| ni | improviserades |
| de | improviserades |
Supinum
| jag | improviserats |
| du | improviserats |
| han / hon / den / det | improviserats |
| vi | improviserats |
| ni | improviserats |
| de | improviserats |
Practice in context
Fill in the verb in real sentences — correct answers count toward the table above.