Conjugation of imitera
to imitate Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | imitera |
Presens
| jag | imiterar |
| du | imiterar |
| han / hon / den / det | imiterar |
| vi | imiterar |
| ni | imiterar |
| de | imiterar |
Preteritum
| jag | imiterade |
| du | imiterade |
| han / hon / den / det | imiterade |
| vi | imiterade |
| ni | imiterade |
| de | imiterade |
Supinum
| jag | imiterat |
| du | imiterat |
| han / hon / den / det | imiterat |
| vi | imiterat |
| ni | imiterat |
| de | imiterat |
Imperativ
| — | imitera |
Passiv
Infinitiv
| — | imiteras |
Presens
| jag | imiteras |
| du | imiteras |
| han / hon / den / det | imiteras |
| vi | imiteras |
| ni | imiteras |
| de | imiteras |
Preteritum
| jag | imiterades |
| du | imiterades |
| han / hon / den / det | imiterades |
| vi | imiterades |
| ni | imiterades |
| de | imiterades |
Supinum
| jag | imiterats |
| du | imiterats |
| han / hon / den / det | imiterats |
| vi | imiterats |
| ni | imiterats |
| de | imiterats |