Conjugation of ianspråkta
to claim, to use, to utilize, to confiscate Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | ianspråkta |
Presens
| jag | ianspråktar |
| du | ianspråktar |
| han / hon / den / det | ianspråktar |
| vi | ianspråktar |
| ni | ianspråktar |
| de | ianspråktar |
Preteritum
| jag | ianspråktog |
| du | ianspråktog |
| han / hon / den / det | ianspråktog |
| vi | ianspråktog |
| ni | ianspråktog |
| de | ianspråktog |
Supinum
| jag | ianspråktagit |
| du | ianspråktagit |
| han / hon / den / det | ianspråktagit |
| vi | ianspråktagit |
| ni | ianspråktagit |
| de | ianspråktagit |
Imperativ
| — | ianspråkta |
Passiv
Infinitiv
| — | ianspråktas |
Presens
| jag | ianspråktas |
| du | ianspråktas |
| han / hon / den / det | ianspråktas |
| vi | ianspråktas |
| ni | ianspråktas |
| de | ianspråktas |
Preteritum
| jag | ianspråktogs |
| du | ianspråktogs |
| han / hon / den / det | ianspråktogs |
| vi | ianspråktogs |
| ni | ianspråktogs |
| de | ianspråktogs |
Supinum
| jag | ianspråktagits |
| du | ianspråktagits |
| han / hon / den / det | ianspråktagits |
| vi | ianspråktagits |
| ni | ianspråktagits |
| de | ianspråktagits |