Conjugation of halta
to limp; to walk with a limp Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | halta |
Presens
| jag | haltar |
| du | haltar |
| han / hon / den / det | haltar |
| vi | haltar |
| ni | haltar |
| de | haltar |
Preteritum
| jag | haltade |
| du | haltade |
| han / hon / den / det | haltade |
| vi | haltade |
| ni | haltade |
| de | haltade |
Supinum
| jag | haltat |
| du | haltat |
| han / hon / den / det | haltat |
| vi | haltat |
| ni | haltat |
| de | haltat |
Imperativ
| — | halta |