← ha — definición

Conjugation of ha

Regular CEFR A1

/hɑː/

To have; to possess, or to have as a property; to come into possession of something concrete or abstract. Ver definición completa →

Aktiv

Infinitiv

—

ha

Presens

jag	har
du	har
han / hon / den / det	har
vi	har
ni	har
de	har

Preteritum

jag	hade
du	hade
han / hon / den / det	hade
vi	hade
ni	hade
de	hade

Supinum

jag	haft
du	haft
han / hon / den / det	haft
vi	haft
ni	haft
de	haft

Imperativ

—

ha

Passiv

Infinitiv

—

has

Presens

jag	has
du	has
han / hon / den / det	has
vi	has
ni	has
de	has

Preteritum

jag	hades
du	hades
han / hon / den / det	hades
vi	hades
ni	hades
de	hades

Supinum

jag	hafts
du	hafts
han / hon / den / det	hafts
vi	hafts
ni	hafts
de	hafts

Más conjugaciones

ha blod på händerna ha blod på sina händer ha en gås oplockad ha en räv bakom örat ha en skruv lös ha för sig ha för vana ha is i magen