Conjugation of härska
to rule; to reign Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | härska |
Presens
| jag | härskar |
| du | härskar |
| han / hon / den / det | härskar |
| vi | härskar |
| ni | härskar |
| de | härskar |
Preteritum
| jag | härskade |
| du | härskade |
| han / hon / den / det | härskade |
| vi | härskade |
| ni | härskade |
| de | härskade |
Supinum
| jag | härskat |
| du | härskat |
| han / hon / den / det | härskat |
| vi | härskat |
| ni | härskat |
| de | härskat |
Imperativ
| — | härska |
Passiv
Infinitiv
| — | härskas |
Presens
| jag | härskas |
| du | härskas |
| han / hon / den / det | härskas |
| vi | härskas |
| ni | härskas |
| de | härskas |
Preteritum
| jag | härskades |
| du | härskades |
| han / hon / den / det | härskades |
| vi | härskades |
| ni | härskades |
| de | härskades |
Supinum
| jag | härskats |
| du | härskats |
| han / hon / den / det | härskats |
| vi | härskats |
| ni | härskats |
| de | härskats |