Conjugation of härja
to ravage, to wreak havoc Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | härja |
Presens
| jag | härjar |
| du | härjar |
| han / hon / den / det | härjar |
| vi | härjar |
| ni | härjar |
| de | härjar |
Preteritum
| jag | härjade |
| du | härjade |
| han / hon / den / det | härjade |
| vi | härjade |
| ni | härjade |
| de | härjade |
Supinum
| jag | härjat |
| du | härjat |
| han / hon / den / det | härjat |
| vi | härjat |
| ni | härjat |
| de | härjat |
Imperativ
| — | härja |
Passiv
Infinitiv
| — | härjas |
Presens
| jag | härjas |
| du | härjas |
| han / hon / den / det | härjas |
| vi | härjas |
| ni | härjas |
| de | härjas |
Preteritum
| jag | härjades |
| du | härjades |
| han / hon / den / det | härjades |
| vi | härjades |
| ni | härjades |
| de | härjades |
Supinum
| jag | härjats |
| du | härjats |
| han / hon / den / det | härjats |
| vi | härjats |
| ni | härjats |
| de | härjats |