Conjugation of härda ut
endure, prevail Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | härda ut |
Presens
| jag | härdar ut |
| du | härdar ut |
| han / hon / den / det | härdar ut |
| vi | härdar ut |
| ni | härdar ut |
| de | härdar ut |
Preteritum
| jag | härdade ut |
| du | härdade ut |
| han / hon / den / det | härdade ut |
| vi | härdade ut |
| ni | härdade ut |
| de | härdade ut |
Supinum
| jag | härdat ut |
| du | härdat ut |
| han / hon / den / det | härdat ut |
| vi | härdat ut |
| ni | härdat ut |
| de | härdat ut |
Imperativ
| — | härda ut |
Passiv
Infinitiv
| — | härdas ut |
Presens
| jag | härdas ut |
| du | härdas ut |
| han / hon / den / det | härdas ut |
| vi | härdas ut |
| ni | härdas ut |
| de | härdas ut |
Preteritum
| jag | härdades ut |
| du | härdades ut |
| han / hon / den / det | härdades ut |
| vi | härdades ut |
| ni | härdades ut |
| de | härdades ut |
Supinum
| jag | härdats ut |
| du | härdats ut |
| han / hon / den / det | härdats ut |
| vi | härdats ut |
| ni | härdats ut |
| de | härdats ut |