Conjugation of hämma
to inhibit (to hinder; to restrain) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | hämma |
Presens
| jag | hämmar |
| du | hämmar |
| han / hon / den / det | hämmar |
| vi | hämmar |
| ni | hämmar |
| de | hämmar |
Preteritum
| jag | hämmade |
| du | hämmade |
| han / hon / den / det | hämmade |
| vi | hämmade |
| ni | hämmade |
| de | hämmade |
Supinum
| jag | hämmat |
| du | hämmat |
| han / hon / den / det | hämmat |
| vi | hämmat |
| ni | hämmat |
| de | hämmat |
Imperativ
| — | hämma |
Passiv
Infinitiv
| — | hämmas |
Presens
| jag | hämmas |
| du | hämmas |
| han / hon / den / det | hämmas |
| vi | hämmas |
| ni | hämmas |
| de | hämmas |
Preteritum
| jag | hämmades |
| du | hämmades |
| han / hon / den / det | hämmades |
| vi | hämmades |
| ni | hämmades |
| de | hämmades |
Supinum
| jag | hämmats |
| du | hämmats |
| han / hon / den / det | hämmats |
| vi | hämmats |
| ni | hämmats |
| de | hämmats |