Conjugation of gnaga
to gnaw, to nag Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | gnaga |
Presens
| jag | gnager |
| du | gnager |
| han / hon / den / det | gnager |
| vi | gnager |
| ni | gnager |
| de | gnager |
Preteritum
| jag | gnagde |
| du | gnagde |
| han / hon / den / det | gnagde |
| vi | gnagde |
| ni | gnagde |
| de | gnagde |
Supinum
| jag | gnagt |
| du | gnagt |
| han / hon / den / det | gnagt |
| vi | gnagt |
| ni | gnagt |
| de | gnagt |
Imperativ
| — | gnag |
Passiv
Infinitiv
| — | gnagas |
Presens
| jag | gnags |
| du | gnags |
| han / hon / den / det | gnags |
| vi | gnags |
| ni | gnags |
| de | gnags |
Preteritum
| jag | gnagdes |
| du | gnagdes |
| han / hon / den / det | gnagdes |
| vi | gnagdes |
| ni | gnagdes |
| de | gnagdes |
Supinum
| jag | gnagts |
| du | gnagts |
| han / hon / den / det | gnagts |
| vi | gnagts |
| ni | gnagts |
| de | gnagts |