Conjugation of gå på grund
to run aground Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | gå på grund |
Presens
| jag | går på grund |
| du | går på grund |
| han / hon / den / det | går på grund |
| vi | går på grund |
| ni | går på grund |
| de | går på grund |
Preteritum
| jag | gick på grund |
| du | gick på grund |
| han / hon / den / det | gick på grund |
| vi | gick på grund |
| ni | gick på grund |
| de | gick på grund |
Supinum
| jag | gått på grund |
| du | gått på grund |
| han / hon / den / det | gått på grund |
| vi | gått på grund |
| ni | gått på grund |
| de | gått på grund |
Imperativ
| — | gå på grund |