Conjugation of gå med på
to agree to, to consent to, to accept Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | gå med på |
Presens
| jag | går med på |
| du | går med på |
| han / hon / den / det | går med på |
| vi | går med på |
| ni | går med på |
| de | går med på |
Preteritum
| jag | gick med på |
| du | gick med på |
| han / hon / den / det | gick med på |
| vi | gick med på |
| ni | gick med på |
| de | gick med på |
Supinum
| jag | gått med på |
| du | gått med på |
| han / hon / den / det | gått med på |
| vi | gått med på |
| ni | gått med på |
| de | gått med på |
Imperativ
| — | gå med på |
Passiv
Infinitiv
| — | gås med på |
Presens
| jag | gås med på |
| du | gås med på |
| han / hon / den / det | gås med på |
| vi | gås med på |
| ni | gås med på |
| de | gås med på |
Preteritum
| jag | gicks med på |
| du | gicks med på |
| han / hon / den / det | gicks med på |
| vi | gicks med på |
| ni | gicks med på |
| de | gicks med på |
Supinum
| jag | gåtts med på |
| du | gåtts med på |
| han / hon / den / det | gåtts med på |
| vi | gåtts med på |
| ni | gåtts med på |
| de | gåtts med på |