← framkalla — definición

Conjugation of framkalla

Regular CEFR C2

to cause the emergence of (something, usually abstract); to induce, to cause, to evoke, to generate, etc. Ver definición completa →

Aktiv

Infinitiv

—

framkalla

Presens

jag	framkallar
du	framkallar
han / hon / den / det	framkallar
vi	framkallar
ni	framkallar
de	framkallar

Preteritum

jag	framkallade
du	framkallade
han / hon / den / det	framkallade
vi	framkallade
ni	framkallade
de	framkallade

Supinum

jag	framkallat
du	framkallat
han / hon / den / det	framkallat
vi	framkallat
ni	framkallat
de	framkallat

Imperativ

—

framkalla

Passiv

Infinitiv

—	framkallas

Presens

jag	framkallas
du	framkallas
han / hon / den / det	framkallas
vi	framkallas
ni	framkallas
de	framkallas

Preteritum

jag	framkallades
du	framkallades
han / hon / den / det	framkallades
vi	framkallades
ni	framkallades
de	framkallades

Supinum

jag	framkallats
du	framkallats
han / hon / den / det	framkallats
vi	framkallats
ni	framkallats
de	framkallats

Más conjugaciones

framkallade framkallades framkallande framkallar framkallas framkallat framkallats framkastade