Conjugation of frånta
to deprive, to take something away from someone Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | frånta |
Presens
| jag | fråntar |
| du | fråntar |
| han / hon / den / det | fråntar |
| vi | fråntar |
| ni | fråntar |
| de | fråntar |
Preteritum
| jag | fråntog |
| du | fråntog |
| han / hon / den / det | fråntog |
| vi | fråntog |
| ni | fråntog |
| de | fråntog |
Supinum
| jag | fråntagit |
| du | fråntagit |
| han / hon / den / det | fråntagit |
| vi | fråntagit |
| ni | fråntagit |
| de | fråntagit |
Imperativ
| — | frånta |
Passiv
Infinitiv
| — | fråntas |
Presens
| jag | fråntas |
| du | fråntas |
| han / hon / den / det | fråntas |
| vi | fråntas |
| ni | fråntas |
| de | fråntas |
Preteritum
| jag | fråntogs |
| du | fråntogs |
| han / hon / den / det | fråntogs |
| vi | fråntogs |
| ni | fråntogs |
| de | fråntogs |
Supinum
| jag | fråntagits |
| du | fråntagits |
| han / hon / den / det | fråntagits |
| vi | fråntagits |
| ni | fråntagits |
| de | fråntagits |