Conjugation of flamma
to blaze, to flame Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | flamma |
Presens
| jag | flammar |
| du | flammar |
| han / hon / den / det | flammar |
| vi | flammar |
| ni | flammar |
| de | flammar |
Preteritum
| jag | flammade |
| du | flammade |
| han / hon / den / det | flammade |
| vi | flammade |
| ni | flammade |
| de | flammade |
Supinum
| jag | flammat |
| du | flammat |
| han / hon / den / det | flammat |
| vi | flammat |
| ni | flammat |
| de | flammat |
Imperativ
| — | flamma |