← finna — definición

Conjugation of finna

Regular CEFR B1

/ˈfɪnːa/

to maintain or (quickly) regain one's composure (particularly of having a good reply) Ver definición completa →

Aktiv

Infinitiv

—

finna

Presens

jag	finner
du	finner
han / hon / den / det	finner
vi	finner
ni	finner
de	finner

Preteritum

jag	fann
du	fann
han / hon / den / det	fann
vi	fann
ni	fann
de	fann

Supinum

jag	funnit
du	funnit
han / hon / den / det	funnit
vi	funnit
ni	funnit
de	funnit

Imperativ

—

finn

Passiv

Infinitiv

—

finnas

Presens

jag	finns
du	finns
han / hon / den / det	finns
vi	finns
ni	finns
de	finns

Preteritum

jag	fanns
du	fanns
han / hon / den / det	fanns
vi	fanns
ni	fanns
de	fanns

Supinum

jag	funnits
du	funnits
han / hon / den / det	funnits
vi	funnits
ni	funnits
de	funnits

Más conjugaciones

finnande finnas finnas kvar finnas till finner finnes finns finns till