Conjugation of förvarna
forewarn Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förvarna |
Presens
| jag | förvarnar |
| du | förvarnar |
| han / hon / den / det | förvarnar |
| vi | förvarnar |
| ni | förvarnar |
| de | förvarnar |
Preteritum
| jag | förvarnade |
| du | förvarnade |
| han / hon / den / det | förvarnade |
| vi | förvarnade |
| ni | förvarnade |
| de | förvarnade |
Supinum
| jag | förvarnat |
| du | förvarnat |
| han / hon / den / det | förvarnat |
| vi | förvarnat |
| ni | förvarnat |
| de | förvarnat |
Imperativ
| — | förvarna |
Passiv
Infinitiv
| — | förvarnas |
Presens
| jag | förvarnas |
| du | förvarnas |
| han / hon / den / det | förvarnas |
| vi | förvarnas |
| ni | förvarnas |
| de | förvarnas |
Preteritum
| jag | förvarnades |
| du | förvarnades |
| han / hon / den / det | förvarnades |
| vi | förvarnades |
| ni | förvarnades |
| de | förvarnades |
Supinum
| jag | förvarnats |
| du | förvarnats |
| han / hon / den / det | förvarnats |
| vi | förvarnats |
| ni | förvarnats |
| de | förvarnats |