Conjugation of förvanska
distort, misrepresent Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förvanska |
Presens
| jag | förvanskar |
| du | förvanskar |
| han / hon / den / det | förvanskar |
| vi | förvanskar |
| ni | förvanskar |
| de | förvanskar |
Preteritum
| jag | förvanskade |
| du | förvanskade |
| han / hon / den / det | förvanskade |
| vi | förvanskade |
| ni | förvanskade |
| de | förvanskade |
Supinum
| jag | förvanskat |
| du | förvanskat |
| han / hon / den / det | förvanskat |
| vi | förvanskat |
| ni | förvanskat |
| de | förvanskat |
Imperativ
| — | förvanska |
Passiv
Infinitiv
| — | förvanskas |
Presens
| jag | förvanskas |
| du | förvanskas |
| han / hon / den / det | förvanskas |
| vi | förvanskas |
| ni | förvanskas |
| de | förvanskas |
Preteritum
| jag | förvanskades |
| du | förvanskades |
| han / hon / den / det | förvanskades |
| vi | förvanskades |
| ni | förvanskades |
| de | förvanskades |
Supinum
| jag | förvanskats |
| du | förvanskats |
| han / hon / den / det | förvanskats |
| vi | förvanskats |
| ni | förvanskats |
| de | förvanskats |