Conjugation of förvalta
to administer, to administrate, to manage Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förvalta |
Presens
| jag | förvaltar |
| du | förvaltar |
| han / hon / den / det | förvaltar |
| vi | förvaltar |
| ni | förvaltar |
| de | förvaltar |
Preteritum
| jag | förvaltade |
| du | förvaltade |
| han / hon / den / det | förvaltade |
| vi | förvaltade |
| ni | förvaltade |
| de | förvaltade |
Supinum
| jag | förvaltat |
| du | förvaltat |
| han / hon / den / det | förvaltat |
| vi | förvaltat |
| ni | förvaltat |
| de | förvaltat |
Imperativ
| — | förvalta |
Passiv
Infinitiv
| — | förvaltas |
Presens
| jag | förvaltas |
| du | förvaltas |
| han / hon / den / det | förvaltas |
| vi | förvaltas |
| ni | förvaltas |
| de | förvaltas |
Preteritum
| jag | förvaltades |
| du | förvaltades |
| han / hon / den / det | förvaltades |
| vi | förvaltades |
| ni | förvaltades |
| de | förvaltades |
Supinum
| jag | förvaltats |
| du | förvaltats |
| han / hon / den / det | förvaltats |
| vi | förvaltats |
| ni | förvaltats |
| de | förvaltats |