Conjugation of förväxla
to mistake someone or something for someone or something else; to confuse, to conflate, to mistake Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förväxla |
Presens
| jag | förväxlar |
| du | förväxlar |
| han / hon / den / det | förväxlar |
| vi | förväxlar |
| ni | förväxlar |
| de | förväxlar |
Preteritum
| jag | förväxlade |
| du | förväxlade |
| han / hon / den / det | förväxlade |
| vi | förväxlade |
| ni | förväxlade |
| de | förväxlade |
Supinum
| jag | förväxlat |
| du | förväxlat |
| han / hon / den / det | förväxlat |
| vi | förväxlat |
| ni | förväxlat |
| de | förväxlat |
Imperativ
| — | förväxla |
Passiv
Infinitiv
| — | förväxlas |
Presens
| jag | förväxlas |
| du | förväxlas |
| han / hon / den / det | förväxlas |
| vi | förväxlas |
| ni | förväxlas |
| de | förväxlas |
Preteritum
| jag | förväxlades |
| du | förväxlades |
| han / hon / den / det | förväxlades |
| vi | förväxlades |
| ni | förväxlades |
| de | förväxlades |
Supinum
| jag | förväxlats |
| du | förväxlats |
| han / hon / den / det | förväxlats |
| vi | förväxlats |
| ni | förväxlats |
| de | förväxlats |