Conjugation of förvänta
to expect Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förvänta |
Presens
| jag | förväntar |
| du | förväntar |
| han / hon / den / det | förväntar |
| vi | förväntar |
| ni | förväntar |
| de | förväntar |
Preteritum
| jag | förväntade |
| du | förväntade |
| han / hon / den / det | förväntade |
| vi | förväntade |
| ni | förväntade |
| de | förväntade |
Supinum
| jag | förväntat |
| du | förväntat |
| han / hon / den / det | förväntat |
| vi | förväntat |
| ni | förväntat |
| de | förväntat |
Imperativ
| — | förvänta |
Passiv
Infinitiv
| — | förväntas |
Presens
| jag | förväntas |
| du | förväntas |
| han / hon / den / det | förväntas |
| vi | förväntas |
| ni | förväntas |
| de | förväntas |
Preteritum
| jag | förväntades |
| du | förväntades |
| han / hon / den / det | förväntades |
| vi | förväntades |
| ni | förväntades |
| de | förväntades |
Supinum
| jag | förväntats |
| du | förväntats |
| han / hon / den / det | förväntats |
| vi | förväntats |
| ni | förväntats |
| de | förväntats |