Conjugation of förvända
disguise Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förvända |
Presens
| jag | förvänder |
| du | förvänder |
| han / hon / den / det | förvänder |
| vi | förvänder |
| ni | förvänder |
| de | förvänder |
Preteritum
| jag | förvände |
| du | förvände |
| han / hon / den / det | förvände |
| vi | förvände |
| ni | förvände |
| de | förvände |
Supinum
| jag | förvänt |
| du | förvänt |
| han / hon / den / det | förvänt |
| vi | förvänt |
| ni | förvänt |
| de | förvänt |
Imperativ
| — | förvänd |
Passiv
Infinitiv
| — | förvändas |
Presens
| jag | förvänds |
| du | förvänds |
| han / hon / den / det | förvänds |
| vi | förvänds |
| ni | förvänds |
| de | förvänds |
Preteritum
| jag | förvändes |
| du | förvändes |
| han / hon / den / det | förvändes |
| vi | förvändes |
| ni | förvändes |
| de | förvändes |
Supinum
| jag | förvänts |
| du | förvänts |
| han / hon / den / det | förvänts |
| vi | förvänts |
| ni | förvänts |
| de | förvänts |