Conjugation of förutsätta
to require; to demand in order to be of any use Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förutsätta |
Presens
| jag | förutsätter |
| du | förutsätter |
| han / hon / den / det | förutsätter |
| vi | förutsätter |
| ni | förutsätter |
| de | förutsätter |
Preteritum
| jag | förutsatte |
| du | förutsatte |
| han / hon / den / det | förutsatte |
| vi | förutsatte |
| ni | förutsatte |
| de | förutsatte |
Supinum
| jag | förutsatt |
| du | förutsatt |
| han / hon / den / det | förutsatt |
| vi | förutsatt |
| ni | förutsatt |
| de | förutsatt |
Imperativ
| — | förutsätt |
Passiv
Infinitiv
| — | förutsättas |
Presens
| jag | förutsätts |
| du | förutsätts |
| han / hon / den / det | förutsätts |
| vi | förutsätts |
| ni | förutsätts |
| de | förutsätts |
Preteritum
| jag | förutsattes |
| du | förutsattes |
| han / hon / den / det | förutsattes |
| vi | förutsattes |
| ni | förutsattes |
| de | förutsattes |
Supinum
| jag | förutsatts |
| du | förutsatts |
| han / hon / den / det | förutsatts |
| vi | förutsatts |
| ni | förutsatts |
| de | förutsatts |