Conjugation of förutsäga
to predict, to anticipate Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förutsäga |
Presens
| jag | förutsäger |
| du | förutsäger |
| han / hon / den / det | förutsäger |
| vi | förutsäger |
| ni | förutsäger |
| de | förutsäger |
Preteritum
| jag | förutsade |
| du | förutsade |
| han / hon / den / det | förutsade |
| vi | förutsade |
| ni | förutsade |
| de | förutsade |
Supinum
| jag | förutsagt |
| du | förutsagt |
| han / hon / den / det | förutsagt |
| vi | förutsagt |
| ni | förutsagt |
| de | förutsagt |
Imperativ
| — | förutsäg |
Passiv
Infinitiv
| — | förutsägas |
Presens
| jag | förutsägs |
| du | förutsägs |
| han / hon / den / det | förutsägs |
| vi | förutsägs |
| ni | förutsägs |
| de | förutsägs |
Preteritum
| jag | förutsades |
| du | förutsades |
| han / hon / den / det | förutsades |
| vi | förutsades |
| ni | förutsades |
| de | förutsades |
Supinum
| jag | förutsagts |
| du | förutsagts |
| han / hon / den / det | förutsagts |
| vi | förutsagts |
| ni | förutsagts |
| de | förutsagts |