Conjugation of förutbestämma
predetermine Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förutbestämma |
Presens
| jag | förutbestämmer |
| du | förutbestämmer |
| han / hon / den / det | förutbestämmer |
| vi | förutbestämmer |
| ni | förutbestämmer |
| de | förutbestämmer |
Preteritum
| jag | förutbestämde |
| du | förutbestämde |
| han / hon / den / det | förutbestämde |
| vi | förutbestämde |
| ni | förutbestämde |
| de | förutbestämde |
Supinum
| jag | förutbestämt |
| du | förutbestämt |
| han / hon / den / det | förutbestämt |
| vi | förutbestämt |
| ni | förutbestämt |
| de | förutbestämt |
Imperativ
| — | förutbestäm |
Passiv
Infinitiv
| — | förutbestämmas |
Presens
| jag | förutbestäms |
| du | förutbestäms |
| han / hon / den / det | förutbestäms |
| vi | förutbestäms |
| ni | förutbestäms |
| de | förutbestäms |
Preteritum
| jag | förutbestämdes |
| du | förutbestämdes |
| han / hon / den / det | förutbestämdes |
| vi | förutbestämdes |
| ni | förutbestämdes |
| de | förutbestämdes |
Supinum
| jag | förutbestämts |
| du | förutbestämts |
| han / hon / den / det | förutbestämts |
| vi | förutbestämts |
| ni | förutbestämts |
| de | förutbestämts |