Conjugation of förtrösta
to trust, to have faith (that things will work out for the best, thanks to something) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förtrösta |
Presens
| jag | förtröstar |
| du | förtröstar |
| han / hon / den / det | förtröstar |
| vi | förtröstar |
| ni | förtröstar |
| de | förtröstar |
Preteritum
| jag | förtröstade |
| du | förtröstade |
| han / hon / den / det | förtröstade |
| vi | förtröstade |
| ni | förtröstade |
| de | förtröstade |
Supinum
| jag | förtröstat |
| du | förtröstat |
| han / hon / den / det | förtröstat |
| vi | förtröstat |
| ni | förtröstat |
| de | förtröstat |
Imperativ
| — | förtrösta |
Passiv
Infinitiv
| — | förtröstas |
Presens
| jag | förtröstas |
| du | förtröstas |
| han / hon / den / det | förtröstas |
| vi | förtröstas |
| ni | förtröstas |
| de | förtröstas |
Preteritum
| jag | förtröstades |
| du | förtröstades |
| han / hon / den / det | förtröstades |
| vi | förtröstades |
| ni | förtröstades |
| de | förtröstades |
Supinum
| jag | förtröstats |
| du | förtröstats |
| han / hon / den / det | förtröstats |
| vi | förtröstats |
| ni | förtröstats |
| de | förtröstats |