Conjugation of förtjusa
to delight, to charm Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förtjusa |
Presens
| jag | förtjuser |
| du | förtjuser |
| han / hon / den / det | förtjuser |
| vi | förtjuser |
| ni | förtjuser |
| de | förtjuser |
Preteritum
| jag | förtjuste |
| du | förtjuste |
| han / hon / den / det | förtjuste |
| vi | förtjuste |
| ni | förtjuste |
| de | förtjuste |
Supinum
| jag | förtjust |
| du | förtjust |
| han / hon / den / det | förtjust |
| vi | förtjust |
| ni | förtjust |
| de | förtjust |
Imperativ
| — | förtjus |
Passiv
Infinitiv
| — | förtjusas |
Presens
| jag | förtjuses |
| du | förtjuses |
| han / hon / den / det | förtjuses |
| vi | förtjuses |
| ni | förtjuses |
| de | förtjuses |
Preteritum
| jag | förtjustes |
| du | förtjustes |
| han / hon / den / det | förtjustes |
| vi | förtjustes |
| ni | förtjustes |
| de | förtjustes |
Supinum
| jag | förtjusts |
| du | förtjusts |
| han / hon / den / det | förtjusts |
| vi | förtjusts |
| ni | förtjusts |
| de | förtjusts |