Conjugation of förtälja
to tell, to recount Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förtälja |
Presens
| jag | förtäljer |
| du | förtäljer |
| han / hon / den / det | förtäljer |
| vi | förtäljer |
| ni | förtäljer |
| de | förtäljer |
Preteritum
| jag | förtäljde |
| du | förtäljde |
| han / hon / den / det | förtäljde |
| vi | förtäljde |
| ni | förtäljde |
| de | förtäljde |
Supinum
| jag | förtäljt |
| du | förtäljt |
| han / hon / den / det | förtäljt |
| vi | förtäljt |
| ni | förtäljt |
| de | förtäljt |
Imperativ
| — | förtälj |
Passiv
Infinitiv
| — | förtäljas |
Presens
| jag | förtäljs |
| du | förtäljs |
| han / hon / den / det | förtäljs |
| vi | förtäljs |
| ni | förtäljs |
| de | förtäljs |
Preteritum
| jag | förtäljdes |
| du | förtäljdes |
| han / hon / den / det | förtäljdes |
| vi | förtäljdes |
| ni | förtäljdes |
| de | förtäljdes |
Supinum
| jag | förtäljts |
| du | förtäljts |
| han / hon / den / det | förtäljts |
| vi | förtäljts |
| ni | förtäljts |
| de | förtäljts |