Conjugation of försvaga
to weaken Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | försvaga |
Presens
| jag | försvagar |
| du | försvagar |
| han / hon / den / det | försvagar |
| vi | försvagar |
| ni | försvagar |
| de | försvagar |
Preteritum
| jag | försvagade |
| du | försvagade |
| han / hon / den / det | försvagade |
| vi | försvagade |
| ni | försvagade |
| de | försvagade |
Supinum
| jag | försvagat |
| du | försvagat |
| han / hon / den / det | försvagat |
| vi | försvagat |
| ni | försvagat |
| de | försvagat |
Imperativ
| — | försvaga |
Passiv
Infinitiv
| — | försvagas |
Presens
| jag | försvagas |
| du | försvagas |
| han / hon / den / det | försvagas |
| vi | försvagas |
| ni | försvagas |
| de | försvagas |
Preteritum
| jag | försvagades |
| du | försvagades |
| han / hon / den / det | försvagades |
| vi | försvagades |
| ni | försvagades |
| de | försvagades |
Supinum
| jag | försvagats |
| du | försvagats |
| han / hon / den / det | försvagats |
| vi | försvagats |
| ni | försvagats |
| de | försvagats |