Conjugation of förstumma
to stun, to dumbfound (render speechless, often of surprise, shocked indignation, or awe) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förstumma |
Presens
| jag | förstummar |
| du | förstummar |
| han / hon / den / det | förstummar |
| vi | förstummar |
| ni | förstummar |
| de | förstummar |
Preteritum
| jag | förstummade |
| du | förstummade |
| han / hon / den / det | förstummade |
| vi | förstummade |
| ni | förstummade |
| de | förstummade |
Supinum
| jag | förstummat |
| du | förstummat |
| han / hon / den / det | förstummat |
| vi | förstummat |
| ni | förstummat |
| de | förstummat |
Imperativ
| — | förstumma |
Passiv
Infinitiv
| — | förstummas |
Presens
| jag | förstummas |
| du | förstummas |
| han / hon / den / det | förstummas |
| vi | förstummas |
| ni | förstummas |
| de | förstummas |
Preteritum
| jag | förstummades |
| du | förstummades |
| han / hon / den / det | förstummades |
| vi | förstummades |
| ni | förstummades |
| de | förstummades |
Supinum
| jag | förstummats |
| du | förstummats |
| han / hon / den / det | förstummats |
| vi | förstummats |
| ni | förstummats |
| de | förstummats |