Conjugation of förstatliga
to confiscate, to socialize (if previously privately owned) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förstatliga |
Presens
| jag | förstatligar |
| du | förstatligar |
| han / hon / den / det | förstatligar |
| vi | förstatligar |
| ni | förstatligar |
| de | förstatligar |
Preteritum
| jag | förstatligade |
| du | förstatligade |
| han / hon / den / det | förstatligade |
| vi | förstatligade |
| ni | förstatligade |
| de | förstatligade |
Supinum
| jag | förstatligat |
| du | förstatligat |
| han / hon / den / det | förstatligat |
| vi | förstatligat |
| ni | förstatligat |
| de | förstatligat |
Imperativ
| — | förstatliga |
Passiv
Infinitiv
| — | förstatligas |
Presens
| jag | förstatligas |
| du | förstatligas |
| han / hon / den / det | förstatligas |
| vi | förstatligas |
| ni | förstatligas |
| de | förstatligas |
Preteritum
| jag | förstatligades |
| du | förstatligades |
| han / hon / den / det | förstatligades |
| vi | förstatligades |
| ni | förstatligades |
| de | förstatligades |
Supinum
| jag | förstatligats |
| du | förstatligats |
| han / hon / den / det | förstatligats |
| vi | förstatligats |
| ni | förstatligats |
| de | förstatligats |