Conjugation of förstöra
fœʂʈœːrato break, to demolish; to (deliberately) make something cease working Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förstöra |
Presens
| jag | förstör |
| du | förstör |
| han / hon / den / det | förstör |
| vi | förstör |
| ni | förstör |
| de | förstör |
Preteritum
| jag | förstörde |
| du | förstörde |
| han / hon / den / det | förstörde |
| vi | förstörde |
| ni | förstörde |
| de | förstörde |
Supinum
| jag | förstört |
| du | förstört |
| han / hon / den / det | förstört |
| vi | förstört |
| ni | förstört |
| de | förstört |
Imperativ
| — | förstör |
Passiv
Infinitiv
| — | förstöras |
Presens
| jag | förstörs |
| du | förstörs |
| han / hon / den / det | förstörs |
| vi | förstörs |
| ni | förstörs |
| de | förstörs |
Preteritum
| jag | förstördes |
| du | förstördes |
| han / hon / den / det | förstördes |
| vi | förstördes |
| ni | förstördes |
| de | förstördes |
Supinum
| jag | förstörts |
| du | förstörts |
| han / hon / den / det | förstörts |
| vi | förstörts |
| ni | förstörts |
| de | förstörts |