Conjugation of förslava
enslave Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förslava |
Presens
| jag | förslavar |
| du | förslavar |
| han / hon / den / det | förslavar |
| vi | förslavar |
| ni | förslavar |
| de | förslavar |
Preteritum
| jag | förslavade |
| du | förslavade |
| han / hon / den / det | förslavade |
| vi | förslavade |
| ni | förslavade |
| de | förslavade |
Supinum
| jag | förslavat |
| du | förslavat |
| han / hon / den / det | förslavat |
| vi | förslavat |
| ni | förslavat |
| de | förslavat |
Imperativ
| — | förslava |
Passiv
Infinitiv
| — | förslavas |
Presens
| jag | förslavas |
| du | förslavas |
| han / hon / den / det | förslavas |
| vi | förslavas |
| ni | förslavas |
| de | förslavas |
Preteritum
| jag | förslavades |
| du | förslavades |
| han / hon / den / det | förslavades |
| vi | förslavades |
| ni | förslavades |
| de | förslavades |
Supinum
| jag | förslavats |
| du | förslavats |
| han / hon / den / det | förslavats |
| vi | förslavats |
| ni | förslavats |
| de | förslavats |