Conjugation of förslösa
to waste, to squander Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förslösa |
Presens
| jag | förslösar |
| du | förslösar |
| han / hon / den / det | förslösar |
| vi | förslösar |
| ni | förslösar |
| de | förslösar |
Preteritum
| jag | förslösade |
| du | förslösade |
| han / hon / den / det | förslösade |
| vi | förslösade |
| ni | förslösade |
| de | förslösade |
Supinum
| jag | förslösat |
| du | förslösat |
| han / hon / den / det | förslösat |
| vi | förslösat |
| ni | förslösat |
| de | förslösat |
Imperativ
| — | förslösa |
Passiv
Infinitiv
| — | förslösas |
Presens
| jag | förslösas |
| du | förslösas |
| han / hon / den / det | förslösas |
| vi | förslösas |
| ni | förslösas |
| de | förslösas |
Preteritum
| jag | förslösades |
| du | förslösades |
| han / hon / den / det | förslösades |
| vi | förslösades |
| ni | förslösades |
| de | förslösades |
Supinum
| jag | förslösats |
| du | förslösats |
| han / hon / den / det | förslösats |
| vi | förslösats |
| ni | förslösats |
| de | förslösats |