Conjugation of förskräcka
horrify, terrify, startle Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förskräcka |
Presens
| jag | förskräcker |
| du | förskräcker |
| han / hon / den / det | förskräcker |
| vi | förskräcker |
| ni | förskräcker |
| de | förskräcker |
Preteritum
| jag | förskräckte |
| du | förskräckte |
| han / hon / den / det | förskräckte |
| vi | förskräckte |
| ni | förskräckte |
| de | förskräckte |
Supinum
| jag | förskräckt |
| du | förskräckt |
| han / hon / den / det | förskräckt |
| vi | förskräckt |
| ni | förskräckt |
| de | förskräckt |
Imperativ
| — | förskräck |
Passiv
Infinitiv
| — | förskräckas |
Presens
| jag | förskräcks |
| du | förskräcks |
| han / hon / den / det | förskräcks |
| vi | förskräcks |
| ni | förskräcks |
| de | förskräcks |
Preteritum
| jag | förskräcktes |
| du | förskräcktes |
| han / hon / den / det | förskräcktes |
| vi | förskräcktes |
| ni | förskräcktes |
| de | förskräcktes |
Supinum
| jag | förskräckts |
| du | förskräckts |
| han / hon / den / det | förskräckts |
| vi | förskräckts |
| ni | förskräckts |
| de | förskräckts |