Conjugation of försköna
to embellish; to make something sound or look better or more acceptable than it is in reality Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | försköna |
Presens
| jag | förskönar |
| du | förskönar |
| han / hon / den / det | förskönar |
| vi | förskönar |
| ni | förskönar |
| de | förskönar |
Preteritum
| jag | förskönade |
| du | förskönade |
| han / hon / den / det | förskönade |
| vi | förskönade |
| ni | förskönade |
| de | förskönade |
Supinum
| jag | förskönat |
| du | förskönat |
| han / hon / den / det | förskönat |
| vi | förskönat |
| ni | förskönat |
| de | förskönat |
Imperativ
| — | försköna |
Passiv
Infinitiv
| — | förskönas |
Presens
| jag | förskönas |
| du | förskönas |
| han / hon / den / det | förskönas |
| vi | förskönas |
| ni | förskönas |
| de | förskönas |
Preteritum
| jag | förskönades |
| du | förskönades |
| han / hon / den / det | förskönades |
| vi | förskönades |
| ni | förskönades |
| de | förskönades |
Supinum
| jag | förskönats |
| du | förskönats |
| han / hon / den / det | förskönats |
| vi | förskönats |
| ni | förskönats |
| de | förskönats |