Conjugation of förse
to provide, to equip, to supply Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förse |
Presens
| jag | förser |
| du | förser |
| han / hon / den / det | förser |
| vi | förser |
| ni | förser |
| de | förser |
Preteritum
| jag | försåg |
| du | försåg |
| han / hon / den / det | försåg |
| vi | försåg |
| ni | försåg |
| de | försåg |
Supinum
| jag | försett |
| du | försett |
| han / hon / den / det | försett |
| vi | försett |
| ni | försett |
| de | försett |
Imperativ
| — | förse |
Passiv
Infinitiv
| — | förses |
Presens
| jag | förses |
| du | förses |
| han / hon / den / det | förses |
| vi | förses |
| ni | förses |
| de | förses |
Preteritum
| jag | försågs |
| du | försågs |
| han / hon / den / det | försågs |
| vi | försågs |
| ni | försågs |
| de | försågs |
Supinum
| jag | försetts |
| du | försetts |
| han / hon / den / det | försetts |
| vi | försetts |
| ni | försetts |
| de | försetts |