Conjugation of försäkra
to assure; to give someone confidence in the trustworthiness of something Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | försäkra |
Presens
| jag | försäkrar |
| du | försäkrar |
| han / hon / den / det | försäkrar |
| vi | försäkrar |
| ni | försäkrar |
| de | försäkrar |
Preteritum
| jag | försäkrade |
| du | försäkrade |
| han / hon / den / det | försäkrade |
| vi | försäkrade |
| ni | försäkrade |
| de | försäkrade |
Supinum
| jag | försäkrat |
| du | försäkrat |
| han / hon / den / det | försäkrat |
| vi | försäkrat |
| ni | försäkrat |
| de | försäkrat |
Imperativ
| — | försäkra |
Passiv
Infinitiv
| — | försäkras |
Presens
| jag | försäkras |
| du | försäkras |
| han / hon / den / det | försäkras |
| vi | försäkras |
| ni | försäkras |
| de | försäkras |
Preteritum
| jag | försäkrades |
| du | försäkrades |
| han / hon / den / det | försäkrades |
| vi | försäkrades |
| ni | försäkrades |
| de | försäkrades |
Supinum
| jag | försäkrats |
| du | försäkrats |
| han / hon / den / det | försäkrats |
| vi | försäkrats |
| ni | försäkrats |
| de | försäkrats |