Conjugation of förråda
to give away Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förråda |
Presens
| jag | förråder |
| du | förråder |
| han / hon / den / det | förråder |
| vi | förråder |
| ni | förråder |
| de | förråder |
Preteritum
| jag | förrådde |
| du | förrådde |
| han / hon / den / det | förrådde |
| vi | förrådde |
| ni | förrådde |
| de | förrådde |
Supinum
| jag | förrått |
| du | förrått |
| han / hon / den / det | förrått |
| vi | förrått |
| ni | förrått |
| de | förrått |
Imperativ
| — | förråd |
Passiv
Infinitiv
| — | förrådas |
Presens
| jag | förråds |
| du | förråds |
| han / hon / den / det | förråds |
| vi | förråds |
| ni | förråds |
| de | förråds |
Preteritum
| jag | förråddes |
| du | förråddes |
| han / hon / den / det | förråddes |
| vi | förråddes |
| ni | förråddes |
| de | förråddes |
Supinum
| jag | förråtts |
| du | förråtts |
| han / hon / den / det | förråtts |
| vi | förråtts |
| ni | förråtts |
| de | förråtts |