Conjugation of förrätta
to formally carry out (often something ceremonial); to conduct, to perform, to officiate Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förrätta |
Presens
| jag | förrättar |
| du | förrättar |
| han / hon / den / det | förrättar |
| vi | förrättar |
| ni | förrättar |
| de | förrättar |
Preteritum
| jag | förrättade |
| du | förrättade |
| han / hon / den / det | förrättade |
| vi | förrättade |
| ni | förrättade |
| de | förrättade |
Supinum
| jag | förrättat |
| du | förrättat |
| han / hon / den / det | förrättat |
| vi | förrättat |
| ni | förrättat |
| de | förrättat |
Imperativ
| — | förrätta |
Passiv
Infinitiv
| — | förrättas |
Presens
| jag | förrättas |
| du | förrättas |
| han / hon / den / det | förrättas |
| vi | förrättas |
| ni | förrättas |
| de | förrättas |
Preteritum
| jag | förrättades |
| du | förrättades |
| han / hon / den / det | förrättades |
| vi | förrättades |
| ni | förrättades |
| de | förrättades |
Supinum
| jag | förrättats |
| du | förrättats |
| han / hon / den / det | förrättats |
| vi | förrättats |
| ni | förrättats |
| de | förrättats |