Conjugation of förorsaka
obsolete typography of förorsaka (“cause”) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förorsaka |
Presens
| jag | förorsakar |
| du | förorsakar |
| han / hon / den / det | förorsakar |
| vi | förorsakar |
| ni | förorsakar |
| de | förorsakar |
Preteritum
| jag | förorsakade |
| du | förorsakade |
| han / hon / den / det | förorsakade |
| vi | förorsakade |
| ni | förorsakade |
| de | förorsakade |
Supinum
| jag | förorsakat |
| du | förorsakat |
| han / hon / den / det | förorsakat |
| vi | förorsakat |
| ni | förorsakat |
| de | förorsakat |
Imperativ
| — | förorsaka |
Passiv
Infinitiv
| — | förorsakas |
Presens
| jag | förorsakas |
| du | förorsakas |
| han / hon / den / det | förorsakas |
| vi | förorsakas |
| ni | förorsakas |
| de | förorsakas |
Preteritum
| jag | förorsakades |
| du | förorsakades |
| han / hon / den / det | förorsakades |
| vi | förorsakades |
| ni | förorsakades |
| de | förorsakades |
Supinum
| jag | förorsakats |
| du | förorsakats |
| han / hon / den / det | förorsakats |
| vi | förorsakats |
| ni | förorsakats |
| de | förorsakats |