Conjugation of förordna
to resolve, to decree, to instruct (send instructions to a subordinate agency) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förordna |
Presens
| jag | förordnar |
| du | förordnar |
| han / hon / den / det | förordnar |
| vi | förordnar |
| ni | förordnar |
| de | förordnar |
Preteritum
| jag | förordnade |
| du | förordnade |
| han / hon / den / det | förordnade |
| vi | förordnade |
| ni | förordnade |
| de | förordnade |
Supinum
| jag | förordnat |
| du | förordnat |
| han / hon / den / det | förordnat |
| vi | förordnat |
| ni | förordnat |
| de | förordnat |
Imperativ
| — | förordna |
Passiv
Infinitiv
| — | förordnas |
Presens
| jag | förordnas |
| du | förordnas |
| han / hon / den / det | förordnas |
| vi | förordnas |
| ni | förordnas |
| de | förordnas |
Preteritum
| jag | förordnades |
| du | förordnades |
| han / hon / den / det | förordnades |
| vi | förordnades |
| ni | förordnades |
| de | förordnades |
Supinum
| jag | förordnats |
| du | förordnats |
| han / hon / den / det | förordnats |
| vi | förordnats |
| ni | förordnats |
| de | förordnats |